French Painter, 1821-1911 was a French painter in the style of the Barbizon School. Born Felix-Francois Georges Philibert Ziem in Beaune in the Côte d'Or departement of the Burgundy region of France, his mother was a native of Burgundy who married a Croatian immigrant. Originally, Ziem planned to be an architect and studied at the School of Architecture in Dijon, and for a time worked as an architect. Painting developed from a hobby to a career following an 1841 visit to Italy where he fell in love with the city of Venice, a place that would become the source for many of his works. Apart from Venetian scenes, he also painted many still lifes, portraits and landscapes from a variety of places including Constantinople, Martigues, Cagnes-sur-Mer and his native Burgundy. Ziem's works were first exhibited in 1849 at the Paris Salon and remained a regular exhibitor there for many years. Part of the Barbizon school, he also traveled extensively throughout Europe and in 1860 moved to Montmartre, the artistic quarter of the city of Paris. Financially successful, he was known to assist struggling young artists. In 1857, the government of France recognized his contribution to the art world by making him a Chevalier of the Legion of Honor.   Related Paintings of Felix Ziem :. | Stamboul | View of Istanbul | Oriental Dancer | Venetian Scene | View of Istanbul |
Related Artists:
Karl Briullov
Russian Neoclassical/Romantic Painter, 1799-1852,was an internationally renowned Russian painter. He is regarded as a key figure in transition from the Russian neoclassicism to romanticism. Born of French parents in Saint Petersburg, Carlo Brulleau (as his name was spelled until 1822) felt drawn to Italy from his early years. Despite his education at the Imperial Academy of Arts (1809?C1821), Briullov never fully embraced the classical style taught by his mentors and promoted by his brother, Alexander Briullov. After distinguishing himself as a promising and imaginative student and finishing his education, he left Russia for Rome where he worked until 1835 as a portraitist and genre painter, though his fame as an artist came when he began doing historical painting. His best-known work, The Last Day of Pompeii (1830?C1833), is a vast composition compared by Pushkin and Gogol to the best works of Rubens and Van Dyck. It created a sensation in Italy and established Briullov as one of the finest European painters of his day. After completing this work, he triumphantly returned to the Russian capital, where he made many friends among the aristocracy and intellectual elite and obtained a high post in the Imperial Academy of Arts.
fredrik westin
Fredric Westin, född den 22 september 1782 i Stockholm, död 13 maj 1862 i Stockholm, historie- och porträttmålare. Westin hade varit elev hos Lorens Pasch d.y. och Louis Masreliez på Konstakademien. Sedan han 1808 blivit kallad till akademiens agr?? och förordnad till konduktör vid kungliga museet blev han 1812 invald i Konstakademiens styrelse. Han blev 1815 vice professor och 1816 professor vid Konstakademien. Där var han också 1828-1840 direktör. 1843 utnämndes han till hovintendent. Till hans tidigare skede och till hans främsta alster hör "Dagens stunder", fyra dörrstycken i Karl Johans sängkammare på Rosersbergs slott med antikiserande figurer: Aurora som strör blommor över jorden, Apollon med sitt fyrspann, Diana följd av Aftonrodnaden samt Natten med sitt stjärnströdda dok (1812-13). På Säfstaholms slott finns "De fyra årstiderna presiderade av jordens gudinna" (1843), på Rosendals slott "Hebe med örnen" (1832) och "Flora bekransande Linn??s byst" (1843) och vid Stockholms universitet "Musiken, föreställd av en grupp unga flickor". Han målade också kompositioner ur den svenska historien ("Olof Skötkonungs dop", "Lutherska lärans antagande"). Westin målade en stor mängd porträtt då han under Karl XIV Johans tid var konstnären på modet. Som porträttmålare var han dock inte enhälligt uppskattad. En kritiker som Silverstolpe beklagade 1809 att en konstnär som "äger så mycken färdighet till stöd för sitt sökande av idealet" sysselsatte sig med en konst av så lågt värde och hoppades att han "måtte återvända från den platta verkliga världen till den poetiska." Hammarsköld menade 1818 att av de svenska konstnärerna var det Westin som hade de ringaste anlagen för porträttmålning. Scholander kallade hans porträtt för "vaxgubbar". Andra hade lovord att fälla över Westins porträtt. Gerss ansåg att Westins porträtt hade likhet och behag i uttrycket, enkelhet i ställning och klädsel, urval av natur i formerna och säkerhet och sanning i utförandet. Wennberg kallade honom "den förste svenske tecknarens Lorenz Paschs så värdige fosterson". Under Karl XIV Johans tid målade han rad porträtt på kungafamiljen. 1824 målade han en populär allegori över kronprinsessan Josefinas ankomst till Sverige, där Saga i gul och blå dräkt sitter på marken framför en runsten och blickar upp mot skyn där kronprinsessan i röd och vit dräkt svävar ned på en molntapp omgiven av tre amoriner. 1838 målade han Karl XIV Johan till häst på Ladugårdsgärdet hälsande med den trekantiga hatten. Efter att Sandbergs altartavla för Sankt Jacobs kyrka hade underkänts vände sig de ansvariga till Westin med uppdraget att måla en altartavla. Målningen, "Kristi förklaring" var klar 1828 och resultatet blev både hyllat och kritiserat. Andra altartavlor av Westin finns i Kungsholms kyrka ("Kristi uppståndelse", 1825), Åbo domkyrka ("Kristi förklaring", 1836), Uddevalla kyrka ("Kristus välsignar barnen") samt Carl Gustafs kyrka ("Kristi begravning", 1832).
Marcel Couchaux
painted Pecheurs dans le port de Honfleur in 1920